Nu ska ni få möta några (absolut inte alla) av grisarna på gården som alla har sina egna personligheter.

Beth, även kallad Grumpy Beth eftersom hon inte tvekar att bita de andra i öronen eller rumporna framför allt när det är matdags. Hon är också en av de smartaste av dem alla. Jeff berättade att de försökt att ge bort henne eftersom hon kan vara lite aggressiv mot den andra grisarna. Men hon var för smart för att gå in i transporten, hur mycket mat de än la där inne så blev transporten bara full med andra grisar. Beth är dock en mycket hängiven mamma som ger mycket av sig själv till sina kultingar.

Hanarna

Lucky, alfahannen och absolut inte en av våra favoriter, han var faktiskt läskig. Anledningen till att de ens behöll honom (egentligen skulle han ha åkt till frysen) var att Beth förförde honom. Han var tydligen en gentleman förut men nu inte nu längre. Nu trakasserar han alla honor, trampar på kultingarna och misshandlar andrehanen.

På bilden med Little girl.

LeRoy, den stackars andrehanen som aldrig får komma i närheten av en hona eller maten utan att Lucky river upp bakbenen på honom med sina betar. Stackars LeRoy!

Whitey, är en ganska liten hane och blir inte alls misshandlad av Lucky. Antagligen för att han inte är ett hot.

LeRoy är en av de stora svarta grisarna och Whitey är den vita grisen med svarta fläckar.

Pettpigs

April (född i april i år) var den enda kultingen som överlevde i sin kull (hennes mamma var inte en särskilt bra mamma). Detta gjorde att Jeff och Caroline tog hem henne och matade henne med flaska. Hon bodde hemma hos dem i en vecka och sov i deras säng. När hon ville gå ut och göra sina behöv (varannan timme) så väckte hon dem genom att nöffa. Även efter att hon flyttat tillbaka till de andra grisarna så har hon fått många fördelar. Hon blev ofta matad utanför hagen och nu när det är matdags så smiter hon ut under stängslet och får en egen hög med mat utanför.

Jeff och April. Hon är dock inte så förtjust i att bli buren på längre.

One spoot och Little girl, två systrar som är de absolut keligaste. Medan de äter är det bara maten som gäller men så fort de ätit klart kommer de gärna upp till en, lägger sig på sidan och förväntar sig att man ska klia dem på magen. Många gånger så somnade de där de låg.

Rub our belly!!

Kaisa klappar Little girl.

Några av mammorna

Bullseye, fick från början åtta kultingar men på en natt hade fem av dem dött. Det var väldigt sorgligt att se henne komma upp och sniffa på hennes döda kultingar som Jeff hade lagt i en hög, hon såg så ledsen ut. Men hon tog väl han om resten av sina kultingar som växte sig starka under tiden vi var där.

  

Tammy, ginger mamman som fick gingerkultingar.

Tammys mjölkbar är öppen.

Cleo (Kaisa döpte henne efter Kleopatra), förstagångs mamma, som födde sina kultingar längst ner i hagen. Hon ville inte lämna sina kultingar för att komma upp och äta så Kaisa matade henne där nere varje morgon.

Cleo med sina tre kultingar.

Griskultingarna

Under tiden vi var på gården föddes det 35 kultingar av fem suggor. Innan vi lämnade gården var det dock bara 17 kultingar som fortfarande var vid liv. Som sagt kombinationen av kyla och regn har gjort att många av kultingarna inte överlevde. Andra grisbönder med liknande koncept hade också förlorat många kultingar. Självklart är det ledsamt men det är också naturens gång. De kultingar som överlevde började mumsa i sig fast föda och var väldigt nyfikna i slutet av vår vistelse där. De tuggade gärna på våra byxor och fingrar (förstår inte hur suggorna klarar av dem).

En av de andra svarta mammorna som matar mer än sina egna kultingar.

Bullseyes kultingar.

Myshög!!

"Dina byxor är SÅ intressanta!!"

Lekdags.

Vi fick flaskmata en av kultingarna som inte riktigt fick nog med mjölk från sin mamma.



 Malin bjuder på en snygg pose så här avslutningsvis.