Det var självklart för oss att försöka fira midsommar med blommor och allt. Lite hemmakära är vi ändå. Vår nyfunne vän från Brasilien, Jeff, bestämde sig för att komma och fira med oss.

Under dagen fick vi skjuts till Hot Water Beach. Stranden har fått sitt namn av en liten del av stranden där det sipprar upp vatten från en vulkanisk källa. När det är lågvatten kan man under några få timmar gräva en grop där det varma vattnet strömmar upp och blanda det med havsvattnet. Tyvärr för oss så var det så klart så många fler än oss som besökte stranden den här dagen, bland annat en hel busslast med asiater. Det fanns inte en chans för oss att kunna klämma ner våra rövar i den lilla poolen och även om vi hade gjort det så hade vi fått en stor publik. Men vi fick i alla fall känna på det varma vattnet och vi förstår varför man blandar ut det med vatten från havet, det var skållhett!

Många människor var det och alla fick absolut inte plats i det lilla uppgrävda hålet. 

Vi roade oss istället med att promenera (och hoppa) på stranden. 

När vi kom hem blev det dags att plocka sju sorters blommor och knyta lite kransar :) Det kanske inte var de mest svenska blommorna men fina kransar blev det.

Plockandet började redan på stranden.

Vi hade lite olika tekniker på kransbindandet men resultatet blev det samma.

Slutresultatet!  

Efter det gick vi över till matlagning, med kransarna på. Det övriga boende på vandrarhemmet såg frågande ut och undrade lite försiktigt varför vi hade blomkransar på huvudet. Så vi berättade att det var midsommar och om våra knasiga traditioner i Sverige. Alla tyckte att det lät fantastiskt och att maten såg väldigt komplicerad ut för att vara lagad i ett vandrarhemskök. Vi hade kunnat köpa Abba sill då vi var i Auckland på en europeisk shop men det var lite för dyrt för en sådan lite burk. Istället blev det små laxrullar med feijoavin till förrätt. Till varmrätt gjorde vi en potatisgratäng med kycklingklubbor och till efterrätt hade vi gjort en pannkakstårta. All mat blev väldigt god. Jeff hade också gjort en Brasiliansk efterrätt, Brigadeiro: Kondenserad mjölk, choklad och smör -sjukt gott!

Laxrullar.

Lite brända (men ätliga) kycklingklubbor med potatisgratäng.

Vår fantastiskt vackra pannkakstårta. Den var godare än vad den såg ut, lovar!

Kaisa häller i sig den goda Brigadeiron.

Lite svensk dricka hittade vi i alla fall :)  

Är det midsommar så SKA man sitta ute och njuta av att det är ljust långt in på småtimmarna, eller?

Allt som allt är vi väldigt nöjda med vårt midsommarfirande :)

Det finns inte så många promenad-/hikingspår i Hahei, det finns bara ett. Men på det spåret så finns det tre olika stränder som man kan gå till. Så vi har spridit ut spåret på flera dagar så att vi ska ha något att gör på dagarna.

På vägen till stråken så sötte vi på lite får och getter. Kaisa kan så klart inte låta bli att stanna och kela lite med dem, varje gång vi går förbi.

Kliar lite bakom örat!

En av getterna hade svårt att bestämma sig om han ville kela eller inte.

Allt är sammankopplat. Man kan gå från stranden (där "vi" tränade) hela vägen till Cathedral Cove. 

Gemstone Bay

Första stoppet blev Gemstone Bay, en liten och väldigt stenig strand men om man vill vara själv är det till den här stranden man ska gå.

Kaisa försöker hitta rätt stan att sätta sig på.

Malin hittade en ny favorit syssla, hoppa på alla stenar. 

Stingray Bay

Andra stranden. Fortfarande ganska liten men mer inbjudande med sand. På kanderna är det dock en hel del stenar som man kan hoppa på hela vägen till Gemstone Bay. Och detta blev så klart dagens syselsättning.

Malin hittade sitt nya hem på stranden. Varning, väggarna kan rasa och det kan bli blött på golvet när tidvattnet kommer in. Men annars är det ett helt okej hål i väggen!

Svart sand!

Hopp och skutt.

Hoppa inte för långt ut för då kan du bli blöt om fötterna.

Kaisa tog en paus i hoppandet och njöt av solen. I bakgrunden kan man också se själva strande.

Cathedral Cove

Den största stranden sparade vi till sist. Hela sträckan har fått sitt namn från en stenformation som man måste gå igenom för att ta sig till stranden. Detta stenval kommer med tiden att rasa på grud av att jorden rör på sig. Om man har otur kan man också få en sten i huvudet när man går igenom den. Vi klarade oss ;)

På vägen till Cathedral Cove så går man igenom en minneslund från första världskriget, fullt med små kors gjorda av någon form av gräs.  

Katedralens öppning.

Här kan man se var det har rasat stenar.

Malin med fötterna i sanden.

Som vanligt i Nya Zeeland så är det så klart massor av uppförsbackar så när vi tagit oss tillbaka så blev det en paus i gräset.

Att överleva i storstan tryter på plånboken (speciellt när man saknar självdiciplin) så därför är vi nu nöjda med att ha tagit oss ifrån Auckland och vidare på vårt äventyr. Första stoppet blev Hahei i Coromandel. Här jobbar vi ca 2 timmar om dagen för boende på Tatahi Lodge, ett supermysigt dubbelrum :D Vi börjar inte dagen fören kl. 10 så det är väldigt chill. Maten får vi ju dock stå för själva och det finns bara en liten svindyr butik här, men eftersom vår värd är så grymt schysst tar han sina små arbetare med bil till en större butik minst 1 gång per vecka. Arbetssysslorna variera något, men för oss har det varit utomhusarbete för hela slanten än så länge.

Ställets logga.

Utanför backpacker boendedelen.

Utanför en av de mer lyxigare boenden.

Vårt grymma rum innan vi exploderat här inne.

Kratta löv har varit en av sysslorna då vintern här liknar mer hösten i Sverige. We lööv it ^^

Hitta svensken!

Dessa härliga växter har vi fått tampas med under vårt lövplockande då de växer överallt i trädgårdarna..

..resultatet från det ser mer ut som självskadebeteende :( (Bilden gör dock inte skråmorna rättvisa)

Ett fynd när vi rensade rabatten. Är bara ett skal kvar, men tog ändå Malin ett bra tag innan hon tog modet till sig och plockade upp den -creepy!!

Uppe vid huset där de andra arbetarna bor fanns även här jobb för två vikingar. Före-bild!

Efter-bild! *sjukt nöjda*

Allt ogräsplockande förvandlade dock våra vackra händer till häxhänder :(

Denna lilla krabat gjorde oss sällskap under en av dagarna uppe vid huset -en vacker paus från ogräset :)

Eftersom vi börjar så sent om dagarna finns det tid för den där workouten som vi saknat under vistelsen i Auckland. Vi har sån tur att det endast är 5 minuter till stranden, Hahei beach, och vad kan vara bättre än morgongymnastik till havets svallande vågor och soluppgången?!

(Måste tiläggas, då Kaisa varit sjuk i 2 veckor samt är extremt morgontrött har hon endast pallrat sig upp en morgon, men hon hoppas innerligt på att skärpa till sig. Malin är alltså den med mest självdiciplin).

Om ni inte redan förstått detta så är NZ all about the fågelliv. Två träningskompisar i gryningen!  

På stranden finns även en gunga :D

Folk tränar olika ;)

Ett av Kaisas gömställen under träningspasset.

Lågsäsongen här gör att det inte finns så mycket att sysselsätta sig med och nu finns det än mindre än när vi först kom hit. Puben/microbryggeriet, The Pour house, stängde i söndags (14 juni) så nu hålls partyt på hostelet. Förvisso mycket bra för våra plånböcker och ölmagar, men lite trist. Vi hann i alla fall med hela tre besök innan den stängde och testade alla deras öl- samt cidersorter. Maten var det inte heller fel på med vedugnsbakad pizza, fish'n chips, rådjurshamburgare, skaldjur med mera :9

På hostelet som vi nu bor på (mycket bättre än det vi bodde på förra gången vi var i Auckland) har de olika aktiviteter varje kväll, gratis BBQ, billig curry och i torsdags var det en pubcrawl tillsammans med andra hostel. Många trevliga människor, billiga drinkar och dansande, sjuk kul! Fyra pubar och fyra tävlingar med fina priser i potten. Kaisa tog sig till final i en av tävlingarna (se film nedan).

Drink på första stället, ja det är en tekanna med läskigt innehåll.

Promenad till andra baren.

Kaisas final. Just den tävlingen gick ut på att springa ut i publiken och hämta olika föremål: 2-dollar mynt, tändare, en BH (som skulle placeras på huvudet) och en socka. Sockan placerades sedan över ett glas fullt med vatten som de två finalisterna skulle halsa så fort som möjligt utan att spilla på sig, scenen eller BH på huvudet.

En Carlsberg, känns nästan som hemma.

Promenad till bar nummer tre.

Skål!

Glada människor på tredje baren.

Vänner från vårt hostel Jeff från Brasilien och Daniel från Mexiko.

Burkdrink.

Fjärde och sista baren, lite högjutt men utanför baren hittade vi roliga människor att prata med.  

Vi har nu lämnat Great Barrier bakom oss. Det var en ganska melankolisk dag då vi sa farväl till Caity, Gerald, hundarna och Tess. Det har varit fantastiskt att vara på Okiwi Passion och det har blivit som ett nytt hem. Vi har lärt oss mycket, har fått mycket god mat och har haft trevligt sällskap. Vi blev väldigt bekväma där vilket gjorde att det var svårt att lämna gården bakom sig för det nya och osäkra. Men under den senaste veckorna har vi blivit lite less på gården och vi har behövt ett miljöombyte. Två månader är en lång tid av ett år. Nästa gång blir det inte alls lika länge.

Vi var dock inte så säkra på att vi skulle kunna ta oss ifrån Great Barrier på måndagen som vi planerat. Färjan som skulle ta oss till Auckland hade ändrat slutdestination till Half Moon Bay istället då hamnen i Auckland var under ombyggnad. Att ta sig från Half Moon Bay till Auckland är egentligen inte så svårt, det är bara en halv timmes bilfärd. Men eftersom färjan inte skulle vara framme förens sent på kvällen och det då slutat att gå bussar därifrån och inte direkt fanns något sätt att ta sig in till Auckland genom att gå så skulle vi vara fast där under natten. Vi var inte jättesugna på sova utomhus i regnet heller. Som tur var kände Gerald ett par som skulle åka med samma färja som oss och bodde utanför Auckland. De hade plats i sin bil så vi fick skjuts av dem hela vägen till vårt Hostel. Människor i det här landet är väldigt hjälpsamma!!

Bye bye Barrier! 

Nu är vi Auckland och ska leka av oss lite medan vi letar efter ett nytt ställe att wwoofa på. Andas in det inte alls lika friska luften, shoppa och umgås med massor av människor i vår egen ålder!