Nu för första gången så har vår reseförsäkring fått en anledning att inte gälla. Vi har varit och äventyrat i en bergsklyfta. Vi vadade, hoppade, simmade, gled på rumpan och firades ned från olika klippor och höjder. Blött blev det och sjukt kul var det!  

Alla glada och lite spända med våtdräckterna på ryggen. Jobbigast av allt var att få på sig våtdräckten när vi gått genom skogen. Två svenskar, två tyskar och en amerikan.

Nedfirning av liten Kaisa.

Hopp!

Det var en shock för kroppen när man hoppade ner i det kalla vattnet. Första hoppet var värst, lite kallsup. Men sedan vande man sig och drog inte in fullt lika mycket vatten i lungorna :)

Vada vada.

Vår längsta nedfirning, mycket roligt att prova på. Även om man kanske inte ser det så är det Kaisa på bild.

Malin mitt i ett hopp.

Vår galna och roliga guide, Jeremy!

En extremt vacker bergsklyfta från start till mål. Smaragdgrönt vatten, mycket växtlighet och flera vattenfall.

Hela gruppen med våtdräckter på. Längst till vänster har vi guide nummer 2, Monty. Han är blivande instruktör men för oss var han mest försökskanin på alla hopp.

Mer vadande.

Kaisas andra hopp, ca 6 meter.

Ett av amerikanens hopp.

Hoppedihopp Malin.

Naturens egen rutschkana! En av tyskarna lyckades skada sig här så därför gick det väldigt långsamt för resten av oss. Det var bara en stukad fot men ändå!

Wheeee!!

Nytt jobb. Den här gången har vi lyckats hitta ett jobb på en vingård. Innan vi åkte till Nya Zeeland var det ett av våra mål att jobba på en vingård. Då trodde vi kanske att vi skulle jobba med skördandet och att vi skulle få se produktionen och eventuellt dricka lite vin. Det var ju önsketänkande och nu vet vi bättre. Vi missade skördeperioden medan vi var på Great Barrier och från vad vi hört hade man kunnat få vara med på en skördefest om man hade jobbat då, men i största allmänhet är jobb på vingårdar väldigt slitigt, enformigt och det finns ett stort krav på snabbhet.

När vi var i Blenheim var det som sagt ett stort krav på att man skulle vara snabb för att inte få sparken. Där fick de betalt per planta och ifall man inte jobbade ihop minimilön var arbetsgivaren tvungen att betala ut minimilaön i alla fall. Arbetsgivaren förlorade alltså pengar på det och sparkade därför alla som inte var snabba nog (vi hittade som tur var ett annat jobb i Blenheim). På vårt nuvarande jobb finns det inget krav på att vara snabb vilket är skönt. Det är klart att de helst vill att vi ska vara snabba men vi har fast lön så dt blir inte samma krav. Malin hade dock inte haft något emot att jobba på provision då hon är en av de snabbaste. Men det har hon inget för, för hon får inge mer betalt för det.

Just nu är det uttunning av skott som är det stora att göra på vingårdarna runt om. Det går ut på att vi drar bort skott på vinrankorna så att det bara är två kvar på varje utväxtområde. Det är inte direkt jobbigt, vinrankorna är ibland för låga vilket kan gör det jobbigt för axlar och rygg och man kan få skrapsår på armarna, i övrigt är det ett lätt jobb. Vi gör också vajersänkning och lite knoppborttagning. Vi sänker vajrarna för att vinrankorna ska få stöd och något att växa mot. Betydligt mer fysiskt då man gå mer och snabbare men det varar heller inte lika länge. Det är bra med lite omväxling.  Det värsta vi gjort är knoppborttagning. Längst ner på stammarna ska man gnugga bort knopparna så att stammen är helt kal. För att göra det måste man antingen böja sig väldigt långt ner eller knäböja. Oavsett bli man väldigt trött i någon del av kroppen. Som tur är har vi bara gjort det här två dagar (det räckte och blev över). 

Malin tunnar ut skott.

Det finns några rader med vinrankor och företaget som vi jobbade för hade sammanlagt sex olika vingårdar som skulle tunnas ut.

Malin sänker ner vajrarna.

Närbild på denna fantastiska arbetsuppgift. 

Ibland hittade vi fågelbon i vinrankorna (endast en gång med ägg) dessa skulle vi lägga ner på marken oavsett. Kaisa gjorde inte det med den som hade ägg. Schyyyyy säg det inte till chefen!

Jobbigast av allt, knoppborttagning!!!

Allt det här ska bort! Oavdsett hur långt ner det är.

Men efteråt kunde vi köpa lite glass med riktiga frukter och bär i. Gjorde det hela lite bättre :)

Medan Malin göttade sig med morsan slet en annan hårt :P

12 timmar om dagen 5 dagar i veckan hängde jag på Christchurch gator med massor med mansfolk. Inte det roligaste jag upplevt men fick iaf bra betalt. Om inte annat var jag ju fruktansvärt snygg som lollipop girl:

Jag var alltså inte prostituerad..

När Malin äntligen kom till undsättning och vi återförenades så var det dags att dra vidare. Vägen bar mot Cromwell med några vackra stopp.

Stopp 1 Moeraki Rocks:

Morder Jord bjöd på en solfjäder.

Sköldpadda ^^

Magiskt runda stenbumlingar.

Såhär såg de ut innuti.

Kanske dags att börja träna bort vinterfläsket?

Ett mystiskt hål..

Hjälp!!

Här kan man va.

Skutteli skutt!

Stopp 2 Kaitiki Point:

Pingviner :D :D :D

Stopp 3 Horseshoe Bend bridge: