Min kära mamma flög hela vägen till andra sidan jorden för att hälsa på mig. Jag hade gärna visat hela Nya Zeeland men det fanns inte tid för det på två veckor så vi fick rikta in oss på tre städer att se under tiden hon var här.

Wellington

Mammas vistelse började och slutade i Wellington. I huvudstaden var det extremt jobbigt att köra, många bilar och filer, sedan hjälper det inte att jag lämnat min vanliga vägläsare på den södra ön. Men vi försökte att inte köra allt för mycket i själva staden och klarade oss utan olyckor.

I Wellington var vi på museum, Te Papa, och klättrade upp på Mt Viktora, ett berg i centrala Wellington. Därifrån kan man se hela staden och var ganska behagligt att gå upp för det och få se lite natur på samma gång. Vi tog oss också till den botaniska trädgården.

Lite konst på Te Papa

Lite konstig konst.

Lyckas man inte se en levande Kiwifågel får man gå på museum istället.

Wellington sett från Mt Victoria.

Botaniska trädgården.

Mamma med kameran i högsta hugg.

Napier

Nästa stad blev Napier men på vägen dit förundrades mamma över vyerna och naturen. Eftersom jag har varit är så länge nu så har Nya Zeeland blivit som hemma och man ser inte längre det som annorlunda. Men nu blev jag påmind om hur fantastiskt det är här och att jag borde njuta mer medan jag faktiskt är här.

Napier drabbades av en stor jordbävning under 1930-talet så hela staden behövde i princip byggas om. Därför är hela staden bygg i Art Deco-stil och det var självklart att göra en Ar Deco walk och titta på alla de fina husen i staden. I tog också upp på två utkiksplatser (mamma är väldigt förtjust i utsikter) och besökte ett gammalt fängelse.

Hotellet som vi bodde på.

Från vår Art Deco walk.

Till och med Subway var lite mer Art Deco än vanligt.

Fängelset som vi besökte.

En nyare cell...

...och en äldre.

Jag blev instängd i isoleringscellen.

Whanganui

Det här är staden som handlar om älven. Vi ville göra en kajaktur längs älven men tyvärr var vi lite för tidiga då älven fortfarande var lite för kall för att paddla så körde längs älven istället och tittade på utsikten. Vi besökte även ett fågelreservat med vandringsspår och åkte upp med en hiss som gick upp genom ett berg i staden.

En utsiktsplats längs älven.

Mamma i fågelreservatet. Vi hörde en massa fåglar medan vi var där och såg några stycken men de ville absolut inte vara med på bild.

Det största trädet jag någonsin sett! 43,1 meter högt, 11,9 meter i omkrets.

Tunneln genom berget till hissen.

Hissen uppe på berget.

Utsikten över Whanganui och älven från toppen av hissen.

Vi tog trapporna ner.

Tack mamma för att du tog dig tid och besökte mig och för att du skämde bort mig en massa!

Jag och Kaisa har nu tillfälligt splittat på oss. Hon stannar kvar i Christchurch och kommer jobba i en dryg månad medan jag ska åka upp och möta upp min mamma som kommer på besök i två veckor. Men innan det har jag jobba på ett vandrahem för gratis boende i två veckor (alla ställen i Christchurtch ville att man skulle stanna minst en månad så jag kunde inte stanna där).

Snöklädda bergstoppar som man kan se från staden.

Den lilla stadskärnan.

Jag har jobbat på Dusky (en delfinsort) Lodge 1-3 timmar varje dag med städning toaletter och kök, dammsugning och bäddning av sängar. Inte det mest tillfredsställande jobbet kanske men då det inte är så länge har man gott om tid att utreda alla små skrymslen i staden men är i. Jag bodde i ett 11-bäddsrum med andra arbetare så det fanns gott om folk att umgås med (de flesta asiater).

Min arbetsplats.

För- och efterbild på rummen.

Jag lyckades pricka av helgen då Kaikoura håller Seafest som är en matfestival med fisk och skaldjur i centrum. Kai betyder mat/måltid på mauri och koura betyder kräfta. Det var också en hel del alkohol inblandat och många var utklädda i olika teman (jag tror att det var någon tävling men såg aldrig någon prisutdelning). Det var extremt mycket god mat muslor av olika slag, fisk, whitebait och mycket mer. Det var ett bra upplägg på festivalen med mycket små portioner så att man kunde smaka av så mycket mer. Det enda jag inte åt dock var just kräftor. Det fanns bara ett ställe som hade det och de var extremt dyra, så det fick vara. Kaisa skulle dock ha varit där som älskar skaldjur!

Många utklädda människor på festivalen.

En toast med whitebait i ägg.

Några av mina nya vänner på jobbet: Jan, May och Summer. Jag är bara lite längre än dem så jag får huka mig ganska mycket :)

En annan sak som man tydligen måste göra när man är i Kaikoura är att titta på valar och sälar (inte nödvändigtvis samtidigt). Det finns en sälkoloni längst ut på udden. Sälarna kommer upp från havet där och ligger och göttar sig i solen eller bara vilar från nattens fiskande. Det fanns några sälbäbisar där som var väldigt söta. Men de var väldigt kamouflerade mot stenarna så de var svåra att få med på bild. Jag bestämde mig också för att åka på whalewatching. Det var väldigt mäktigt att se även om vi bara såg en val. Vi fick dock se delfiner också så det var en bra upplevelse.

Många trötta sälar.

Fick se en val innan den dök ner igen.

Bland det sista jag gjorde var att bestiga Mt Fuffe ett 1602 meter högt berg. När jag först hörde om berget tänkte jag: Nej, det där är inget för mig! Det skulle ta åtta timmar upp och ner och under mina första dagar så var det en av killarna som gick upp på berget. Han började efter jobbet (ca 12) och var inte hemma förens efter kl 21. Visserligen gick han dit och det tar kanske två timmar enkel väg men man kan säga att jag blev lite avskräckt. Men av någon anledning bestämde jag mig ändå för att göra det. Efter första halvtimmen ville jag bara vända om, jag hade börjat få skoskav och det kändes som att det var 45 graders lutning hela vägen. Men jag satte musik i öronen, ignorerade skavsåren och kämpade mig hela vägen upp, 4 timmar och 2,25 timmar ner igen. Jag var så sjukt stolt över mig själv efteråt! Jag klarade av det även fast det var något inom mig som bara ville vända om. Nu vet jag att jag kan, det kommer jag att försöka komma ihåg när jag tvivlar på mig själv i framtiden. Fötterna gjorde ont i några dagar efter det men det kan det vara värt.

Extremt jobbigt!

Där ute på udden ligger själva staden.

Mycket närmare bergstopparna.

Jag klarade att ta mig hela vägen upp!