Nu har vi gjort mer än halva vår resa och vi har upptäckt lite saker som är ganska typiskt i landet:

1. Sweet As

Ett talesätt som använd mer eller mindre i hela landet, kanske mer av de något äldre. Det betyder inte snygg röv som man kan tro när man hör (inte läser) det första gången. Utan betyder ”Bra som…”. Det är bara det att de aldrig säger vad det är bra som, det är bara bra helt enkelt.

2. Sötat mineralvatten

Behöver vi säga mer? De har antingen socker eller sötningsmedel i sitt mineralvatten (ibland båda). Att de inte har lika många smaker som det vi har hemma kan man som förstå, vi är ju helt tokiga i vårt mineralvatten. Men att det ska behöva vara sött gör att det är i princip odrickbart.

3. Kiwi: frukten fågeln och nationaliteten

Nya Zeeländare kallar sig sälja för Kiwis. Inte jätte konstigt eftersom det blir väldigt långt att säga New Zealanders. Men de blir lite arga om man säger att man ska äta en kiwi ”It is called kiwi fruit!” Så för fågeln och frukten måste man alltså lägga till fågel eller frukt bakom för att det inte ska bli några missförstånd eller för att någon ska bli lite förolämpad.

4. Oisolerade hus

Innan vi påbörjade vår resa blev vi varnade för att det kunde vara kallt inomhus på nätterna. Varför kan man ju då fråga sig, jo för de har ingen isolering. Enkelglas i fönstren är väldigt vanlig och ibland kan man också känna hur det drar runt väggarna. De får minusgrader på nätterna under vintern, framförallt på den södra ön. Det är lite som att de inte bryr sig om att vintern varar i tre månader och att man kan ha det varmt och skönt under den tiden. Tjocka gardiner är inte ett bra isoleringsalternativ! De har dock börjat ändra lite på det här. Vid nyproduktion är det som standard att ha dubbelglas (men inte ett måste). Vi har inte fått sova någonstans där de haft det. Men nu är vintern över och vi behöver inte frysa nå mer.

5. Hun/Sweety

”What can I do for you Hun?” är en ganska vanlig sak som man kan få höra. De tycker som om att kallan en för hun eller sweety. De gör det inte på ett nedvärderande sätt utan det är bara en alternativ hälsningsfras.

6. Klädsel för en typisk Kiwi (män)

Oavsett väder och tillfälle så finns det en utstyrsel som alltid går hem: shorts och gummistövlar. Upptill kan man variera lite mer beroende på vädret: t-shirt, tjocktröja eller jacka. Dessa ska dock gärna vara lite för stora oavsett. Det här kan man ha var som helst när som helst. Ska du jobba på gården: shorts och gummistövlar. Ska du åka in till staden och handla: shorts och gummistövlar. Ska du gå ut på krogen: shorts och gummistövlar. Det fungerar alltid! Vill du variera dig lite kan du också bära flipp-flopps eller helt enkelt gå barfota.

7. Småpratande

När man är ute bland folk, handlar, åker buss eller bara är ute och går så är det vanligt att folk börjar prata med en om lite allt möjligt. De gillar att småprata och det kommer väldigt naturligt för dem även fast de inte känner personen de pratar med. För oss som absolut inte är van det här beteendet blev nästan lite pinsamt till en början. Man var nästan misstänksam och kunde inte komma på vad man skulle svara på deras frågor och konstateranden. Vi har fortfarande inte blivit bra på det här men nu kommer småpratandet i alla fall inte som en chock.

8. ABBA (bandet inte sillen)

Ingen av oss har någonsin hört så mycket ABBA som här, det spelas överallt.

9. Ingen jakt- eller fiskelicens

Många av de djur som finns här har inte alltid funnits i landet utan har kommit hit med hjälp av människor vid något tillfälle. Det finns vilda getter, grisar, kaniner, rådjur och mycket mer. Många av dessa djur klassas dessutom som skadedjur då det inte finns några rovdjur som håller ner populationen. Man kan i princip jaga dem när och hur man vill. Det enda du behöver är en vapenlicens, om du vill skjuta djuret det vill säga. Pilbåge, kniv eller fällor är också helt okej former av jakt. När det kommer till fisket finns det bara en regel till havs: fisken får inte vara för liten, då måste du släppa tillbaka den. I vissa sjöar kan man dock behöva en fiskelicens.

10. Packar matvaror

Här finns det inga långa band där man i änden får packa ner sina varor på egen hand. Nix, här packar de åt en och de snålar absolut inte på kassarna. Det här gör att det tar längre tid i kassan än vad vi är vana vid och personalen tar gärna tillfället i akt och frågar om ens dag. Men det är ingen som är stressad och ofta är köerna väldigt korta i alla fall. Vi hade dock önskat lite mer från sättet som de packar på. Det hade kunnat vara bättre fördelat och hade inte behövts fullt så många kassar. Man svämmar liksom över i dem mer än vad man gör hemma. 

För er som har missat det så har vi äntligen köp en bil! Hennes namn är Miss Blue (förra ägarna hade redan gett henne ett namn och vi hade inte hjärta att döpa om henne) och hon kommer nu att ta oss till alla svåråtkomliga och fantastiska ställen i Nya Zeeland som vi annars aldrig hade kunnat se.

Först ville vi bara köpa en liten pluttbil som inte skulle ta för stor plats på vägarna eller på parkeringsplatserna. Men efter att ha pratat med andra backpackers så insåg vi att det är bra att ha en bil som man kan sova i om vi vill stanna på något ställe där det inte finns vandrarhem. Vi har också en del packning och om vi vill kunna skjutsa någon mer någon gång utan att begrava dem under all packning så är en stor bil ganska bra. Vi valde därför att köpa en Subaru Legacy combi. Det är en extremt vanlig modell i Nya Zeeland och du kan se den här bilen överallt! Ofta är den blå också. Anledningen är att de har högre utsläppskrav i China än vad de har i här vilket gör att bilarna transporteras över hit då de blivit lite för gamla.

Vi har redan testkört vår nya pärla då vi körde från Nelson till Christchurch (med några stopp för att titta på sälarna på vägen ner). Det är inte alls så obekvämt som man kan tro att köra på fel sida vägen längre. Efter sex månader med åkande och lite körande har man liksom vant sig.

Nu ska vi bara ut och köpa oss en madrass så att vi kan sova bekvämt i baksätet/bagaget :)

Nu har vi i fem veckor jobbat på en barrträdsfröodling i Blenheim. Vad är då det? Jo i Nya Zeeland är det en stor industri att odla barrträd av olika slag för timmer och ved. Man kan ofta se barrskog som växer på bergen i onaturligt prydliga rader. Det finns massor med olika arter som man har odlat fram med olika egenskaper, vissa växer snabbt, andra växer rakt och en tredje kanske får mycket massa. Företaget som vi jobbade hos odlar fram frön med den önskade egenskapen och säljer sedan fröna vidare.

Vi hade extremt tur att vi fick det här jobbet både sättet vi fick det på och att det inte var ett jobb på någon av vingårdarna i området. På måndagen efter att vi anlänt i Blenheim hade gjort oss klara för att gå ut och söka jobb då ägaren på hostelet där vi bodde kom springandes efter oss ”Vill ni ha jobb?” ”Öh, ja” svarade vi. Hennes man hade nämligen jobbat åt företaget tidigare och nu jobbade han bara extra med rekrytering och de behövde två personer till. Hade vi gått ut lite tidigare är det inte säkert at vi fått jobbet. Det är också ett betydligt enklare jobb än de jobben som var på vingårdarna. Där har nämligen varit förberedelser inför våren, klippa ner, dra bort och linda upp vinrankorna. Men det jobbet är tyngre och man måste vara snabb annars för man i princip sparken innan veckan är slut. Om man är snabb kan man dock tjäna lite mer pengar på vingårdarna men vi hade nog inte varit snabba nog så vi är ganska nöjda. På barrträdsfröodlingen tjänade vi 16 dollar/timme (ca 100 kr/timme) inte jätte mycket men det var ett enkelt jobb där största risken var uttråkning.

Det vi gjorde när vi var där var inte jätte exalterande men tydligen nödvändigt. Till en början satte vi påsar på grenarna där det var blomknoppar som inte hade slagit ut ännu. Detta för att träden inte skulle bli pollinerade av del sorts tall eller gran. Några av våra kollegor gick sedan och sprutade in rätt pollen på blommorna var tredje dag för att de skulle ha en hög chans att pollineras och överleva. Det svåra för oss var att se skillnad på blomknoppar och nya grenar för när de växte ut så såg de i princip likadana ut. Vissa träd var svårare än andra. En del träd hade också betydligt högre grenar än andra. Fördel till oss då vi båda är långa. Men träden klipptes ner för att de inte skulle bli för svåra att nå. Totalt hade det satts upp drygt 60,000 påsar på grenar i odlingen. Den tredje veckan så bytte vi arbetsuppgift. Det växte nu inga nya blommor på träden längre och några av blommorna i de tidigaste påsarna hade nu stängt sig så nu var det dagas att ta av påsarna. Det var nästan en rolig arbetsuppgift de gånger vi fick göra ett block där nästan varenda påse åkte av. När man öppnade påsarna för att ta en titt på blommorna så fick man ofta ett litet pollenmoln i ansiktet vilket gjorden at det blev några nysningar och lite tårar. Men det var inte så farligt.

Vårt lilla och kalla fikarum. Det var dock väldigt trevligt att sitta och fika utomhus när vädret tillät.

Kaisa sätter upp påsar.

Så här såg utrustningen ut för att sätta upp påsarna. Påsar (framsida med plast och baksida av papper) en träbit som man trär upp påsarna på, viker påsarna mot så att de håller formen och upplåsbara kattstrypare (i variernade färg för veckan).

Alla barren skulle bort från grenen innan påsarna skulle på. Såg lite lustigt ut!

Så här ser det ut när påsarna sitter uppe.

Många påsar blev det!

På promenad till nästa block.

På den här grenen är det två blommor kan du se dem? Bitvis kunde inte vi det heller. 

Men ibland var det enklare.

Blommornas olika stadier. Om de hade öppnat sig minsta lilla var vi tvungna att ta bort dem för då hade de kunnat få felaktigt pollen på sig.

Kaisa plockar bort påsar.

Det gör Malin och Alli också.

Stängda blommor som inte behöver någon påse längre.

Det kunnde bli ganska tungt innan passet var slut.

Kaisa hittade några insäktsägg i en av påsarna.

Och en liten söt insäkt.

Kattstryparna som togs av sorteraes för att återanvändas nästa år.

Påsarna brände de dock upp.

Burn baby burn!!

Slutresultatet, två år senare.

Några tusen kottar plockade på bara en dag.

End och work selfies!!

Vi hittade också en känguru som hade förvillat sig bland tallarna.

Nu har vi i alla fall lämnat odlingen lite rikare, med trötta axlar och med massor av kåda på kläderna.