Nu ska ni få möta några (absolut inte alla) av grisarna på gården som alla har sina egna personligheter.

Beth, även kallad Grumpy Beth eftersom hon inte tvekar att bita de andra i öronen eller rumporna framför allt när det är matdags. Hon är också en av de smartaste av dem alla. Jeff berättade att de försökt att ge bort henne eftersom hon kan vara lite aggressiv mot den andra grisarna. Men hon var för smart för att gå in i transporten, hur mycket mat de än la där inne så blev transporten bara full med andra grisar. Beth är dock en mycket hängiven mamma som ger mycket av sig själv till sina kultingar.

Hanarna

Lucky, alfahannen och absolut inte en av våra favoriter, han var faktiskt läskig. Anledningen till att de ens behöll honom (egentligen skulle han ha åkt till frysen) var att Beth förförde honom. Han var tydligen en gentleman förut men nu inte nu längre. Nu trakasserar han alla honor, trampar på kultingarna och misshandlar andrehanen.

På bilden med Little girl.

LeRoy, den stackars andrehanen som aldrig får komma i närheten av en hona eller maten utan att Lucky river upp bakbenen på honom med sina betar. Stackars LeRoy!

Whitey, är en ganska liten hane och blir inte alls misshandlad av Lucky. Antagligen för att han inte är ett hot.

LeRoy är en av de stora svarta grisarna och Whitey är den vita grisen med svarta fläckar.

Pettpigs

April (född i april i år) var den enda kultingen som överlevde i sin kull (hennes mamma var inte en särskilt bra mamma). Detta gjorde att Jeff och Caroline tog hem henne och matade henne med flaska. Hon bodde hemma hos dem i en vecka och sov i deras säng. När hon ville gå ut och göra sina behöv (varannan timme) så väckte hon dem genom att nöffa. Även efter att hon flyttat tillbaka till de andra grisarna så har hon fått många fördelar. Hon blev ofta matad utanför hagen och nu när det är matdags så smiter hon ut under stängslet och får en egen hög med mat utanför.

Jeff och April. Hon är dock inte så förtjust i att bli buren på längre.

One spoot och Little girl, två systrar som är de absolut keligaste. Medan de äter är det bara maten som gäller men så fort de ätit klart kommer de gärna upp till en, lägger sig på sidan och förväntar sig att man ska klia dem på magen. Många gånger så somnade de där de låg.

Rub our belly!!

Kaisa klappar Little girl.

Några av mammorna

Bullseye, fick från början åtta kultingar men på en natt hade fem av dem dött. Det var väldigt sorgligt att se henne komma upp och sniffa på hennes döda kultingar som Jeff hade lagt i en hög, hon såg så ledsen ut. Men hon tog väl han om resten av sina kultingar som växte sig starka under tiden vi var där.

  

Tammy, ginger mamman som fick gingerkultingar.

Tammys mjölkbar är öppen.

Cleo (Kaisa döpte henne efter Kleopatra), förstagångs mamma, som födde sina kultingar längst ner i hagen. Hon ville inte lämna sina kultingar för att komma upp och äta så Kaisa matade henne där nere varje morgon.

Cleo med sina tre kultingar.

Griskultingarna

Under tiden vi var på gården föddes det 35 kultingar av fem suggor. Innan vi lämnade gården var det dock bara 17 kultingar som fortfarande var vid liv. Som sagt kombinationen av kyla och regn har gjort att många av kultingarna inte överlevde. Andra grisbönder med liknande koncept hade också förlorat många kultingar. Självklart är det ledsamt men det är också naturens gång. De kultingar som överlevde började mumsa i sig fast föda och var väldigt nyfikna i slutet av vår vistelse där. De tuggade gärna på våra byxor och fingrar (förstår inte hur suggorna klarar av dem).

En av de andra svarta mammorna som matar mer än sina egna kultingar.

Bullseyes kultingar.

Myshög!!

"Dina byxor är SÅ intressanta!!"

Lekdags.

Vi fick flaskmata en av kultingarna som inte riktigt fick nog med mjölk från sin mamma.



 Malin bjuder på en snygg pose så här avslutningsvis.

Jeff och Caroline har som sagt bara djuren som en hobby (något ska man ju göra med sin fritid). Sin huvudsakliga inkomst får de från sina musselfarmer. Vi hade turen att få följa med Jeff på båten till en av deras farmer. Väl där fick vi hjälpa till att plocka musslor för hand, gröna och blå. Sedan blev det musslor till middag två dagar i rad. Malin var inte jätte imponerad men Kaisa älskar skaldjur. 

Jeff kör.

Man ser inte så mycket av själva farmen förutom pontonerna som flyter ovanför ytan...

...men under vattenytan är det flera kilometer med rep som musslorna växer på.

Hinken full med vår fångst.

Middagen är serverad!

Vi har tagit oss söderut och hamnat på nordliga delen av sydön, dvs Marlborough distriktet. Här har vi spenderat 3 veckor i Cissy Bay på en liten grisfarm tillsammans med vår värd Jeff. Vyerna är fantastiskt vackra som vanligt i NZ och vägarna slingrar sig upp och ner runt om gröna kullar med små betande får – snacka om att leva i ett vykort!

På vägen till Jeff stannade vi till vid Pelorus river - även känd från filmen The Hobbit: The desolation of Smaug, där Bilbo och dvärgarna åker med tunnor i forsarna för att fly från alverna.

Utsikt från Jeff's hus. 

Utsikt från grishagen.

Grisarna som Jeff och hans sambo (som vi förövrigt inte träffat då hon var på besök på Irland) tar hand om är inte deras huvudsakliga inkomst. De livnär sig på musselodlingar, något som är vanligt i området. Men dessa odlingar sköter sig själva och det är något annat företag som tar hand om dem så inget vi bekantade oss med. Vi hjälper Jeff med att förbereda grismat samt mata de små nöffarna.

Kaisa fiskar efter Barley.

Malin häller ner Barley i krossen för att grisarna ska kunna få i sig näringen från kornen:

Inte ett enda korn får missas!!

Jeff och hans sambo har även en häst, några kossor samt fyra nyfikna små getter som befinner sig i närhet till grishagen. Alla är de mer vilda än tama och sköter sig själva. Getterna kom dock alltid på besök när det var dags för grismatning ;)

Mamma Blacky och hennes två killingar.

Mysgeten Matrik.

Killlingarna var väldigt skygga, men efter mycket envishet från vår sida lyckades vi få de båda att äta från våra händer. Vi döpte dem till Icy (hanen) och Snowflake (honan).

På besök till hästen Cougar.

En liten nyfiken Matrik gjorde oss sällskap :)

Nam nam!

Det var fler som ville smaka av delikatesserna!

Kon Chocolate.

Djur var helt enkelt grejen i Cissy Bay. Vi fick även äran att rädda några av de små krakarna som hamnat fel:

Fågel i Barleypåse.

Lamm vid vägkant.

Då det inte fanns så mycket att pyssla med hos Jeff brukade vi passa på att köra lite workout. Varannan dag sprang vi och varannan promenerade vi från grisarna till huset, en sträcka på ca 5,2 km (när vädret tillät vill säga).

Vår sista dag på Hot Water Brewery spenderades inte i Coromandel. Tim och Flippen tog oss med till Hamilton för att få uppleva vår alldeles första rugbymatch live. Det var tyvärr inte All Blacks som skulle spela utan en juniormatch mellan Blues (Auckland) och Chiefs (Auckland), men lik väl lika spännande:

Malin och Flippen hängde i baksätet.

Dregelskydd, check!

Auckland Blues..

..som vi självklart hejade på :)

Lunch tog vi på en av bryggeriets ”rivaler” – Good George:

På vägen hem tog vi en avstickare för att få skåda Paero – staden som är mamma till NZ’s berömda L&P och där man kan skåda en flaska bubbel i jätteformat :)

En väldigt trevlig dag helt enkelt och ett härligt avslut på vår tid i Coromandel! Både Tim och Flippen var duktiga på att bjuda på sig själva och kommer vara saknade ;)

Transporterat oss har vi men inte så långt. Vi har nu förflyttat oss till Whenuakite (wh uttalas f på Mauri) och en restaurang/bryggeri där vi sammanlagt ska spendera tre veckor (mindre än en vecka kvar nu i skrivande stund).

Kan ni se den svenska flaggan?

Anledningen till att vi sökte oss hit är att vi båda vill jobba på ett bryggeri och lära oss om ölbryggande, drömmen right! Men riktigt så roligt ska vi inte ha tyvärr. Vi jobbar i restaurangen: i köket, bakom baren och ute på golvet. Vi serverar ölen, that´s it! Bryggeriet sköts i egen regi på andra sidan väggen och den dagen vi skulle få en genomgång av bryggmästaren så blev vi tvungna att jobba extra :( Men vi är inte allt för missnöjda, vi får dricka ölen till halva priset och det är god öl ;)

Några av de ölsorter som bryggs i bryggeriet.

Restaurangen sköts av Tim. Vi kontaktade honom via en sida som heter HelpX där han hade lagt ut att han behövde hjälp av två personer. Vi skrev till honom och fick tillbaka ett svar på knagglig svenska. Vi trodde att han använt google translate för att vara lite rolig då vi skrivit att vi var från Sverige.  Så vi skrev tillbaka på engelska att vi hade lite svårt att förstå. Tillbaka får vi ytterligare ett svar på svenska om att han ville ha telefonnummer till någon av oss och prata med oss personligen. Han fick Malins nummer och några minuter senare ringer han och pratar svenska (visserligen låter han lite som Tony Irving men det är inga problem att förstå). Det visar sig att han har bott i Sverige i 13 år och är konsulat för Jämtland. Anledningen till att han ville ha oss till jobbet var bara att han ville prata svenska :) Tim, vars modersmål är engelska, har dock svårare att hålla sig till engelska än vad vi har sedan vi började jobba här. Ibland börjar han prata svenska med kunderna som bara ser frågande ut. Detta tycker vi såklart är skitkul!

Tim lagar något gott i köket.

Malin jobbar mest bakom baren och ute på golvet. 

Kaisa hjälper ibland till i köket.

Äntligen har vi i alla fall ett jobb där vi får lite betalt, 7,5 dollar per timme vilket motsvarar 45 kr. Men vi hade inte väntat oss att vi skulle bli rika och båda får mat (lunch och middag) de dagar någon av oss jobbar så vi klagar inte (allt för mycket ;) ). Tim är dessutom en väldigt bra kock så vi får äta mycket god mat (inte bara pubmat). Restaurangen har öppet fredag, lördag och söndag nu under vintertid då det är lågsäsong och ibland extra om någon bokar de övriga dagarna. Vi turas om att arbeta om inte båda behövs. Ibland är det väldigt lugnt då det inte är många kunder och då kan vi få betalt för att sitta på våra rövar.

När vi har lite att göra så kan vi öva servering på oss själva.

I restaurangen jobbar även en kvinna vid namn Teresa och en vallhund som heter Flippen som även han pratar svenska (Teresa förstår dock ingenting när vi pladdrar på på svenska). Flippen vallar in kunderna till restaurangen men gillar inte att bli klappad för mycket av främlingar (oss diggar han såklart) då han fortfarande inte är helt hemma i Nya Zeeland (han hoppade av planet från Sverige för bara några månader sedan).

Flippen ligger som vanligt i dörren och väntar på kunderna.

På fritiden har Tim och Teresa turats om att ta med oss på utflykter. Tim har tagit med oss på lunch och så har vi kollat på en rugby match på en sportbar. Teresa tog med oss på lunch och vandring i Tairua. Detta uppskattar vi väldigt mycket eftersom det inte finns mycket och göra i närheten av restaurangen och de inte har några förpliktelser att sysselsätta oss. Thank you bouth!

Pizza till lunch med Tim.

Dartkväll på en annan lokal pub med de här filurerna.

Och en fantastisk utsikt från vår utflyckt med Teresa. Ön som ni ser på bilden under fågeln har en hemsk historia. Till den ön brukade den lokala befolkningen ta sina fångar och för att stoppa dem från att fly så bröt de benen på dem och skar av akillessenan. Där fick fångarna stanna tills det blev dags för dem att bli uppätna. 

Vi bor bara några meter från restaurangen i en stuga som tillhör Seabreeze Holiday Park. Och för att få bo där gratis jobbar vi ca 1-2 timmar per dag med att städa. Bob och Marleen som har hand om vandrarhemmet/campingen är väldigt schysta och kör inte med oss allt för mycket utan ställer ofta upp. De har dessutom några stora citrusträd på sin gård som vi får gå och plocka frukt från när vi vill :)

Här bor vi.

Vandrarhemmet och receptionen.

Det var självklart för oss att försöka fira midsommar med blommor och allt. Lite hemmakära är vi ändå. Vår nyfunne vän från Brasilien, Jeff, bestämde sig för att komma och fira med oss.

Under dagen fick vi skjuts till Hot Water Beach. Stranden har fått sitt namn av en liten del av stranden där det sipprar upp vatten från en vulkanisk källa. När det är lågvatten kan man under några få timmar gräva en grop där det varma vattnet strömmar upp och blanda det med havsvattnet. Tyvärr för oss så var det så klart så många fler än oss som besökte stranden den här dagen, bland annat en hel busslast med asiater. Det fanns inte en chans för oss att kunna klämma ner våra rövar i den lilla poolen och även om vi hade gjort det så hade vi fått en stor publik. Men vi fick i alla fall känna på det varma vattnet och vi förstår varför man blandar ut det med vatten från havet, det var skållhett!

Många människor var det och alla fick absolut inte plats i det lilla uppgrävda hålet. 

Vi roade oss istället med att promenera (och hoppa) på stranden. 

När vi kom hem blev det dags att plocka sju sorters blommor och knyta lite kransar :) Det kanske inte var de mest svenska blommorna men fina kransar blev det.

Plockandet började redan på stranden.

Vi hade lite olika tekniker på kransbindandet men resultatet blev det samma.

Slutresultatet!  

Efter det gick vi över till matlagning, med kransarna på. Det övriga boende på vandrarhemmet såg frågande ut och undrade lite försiktigt varför vi hade blomkransar på huvudet. Så vi berättade att det var midsommar och om våra knasiga traditioner i Sverige. Alla tyckte att det lät fantastiskt och att maten såg väldigt komplicerad ut för att vara lagad i ett vandrarhemskök. Vi hade kunnat köpa Abba sill då vi var i Auckland på en europeisk shop men det var lite för dyrt för en sådan lite burk. Istället blev det små laxrullar med feijoavin till förrätt. Till varmrätt gjorde vi en potatisgratäng med kycklingklubbor och till efterrätt hade vi gjort en pannkakstårta. All mat blev väldigt god. Jeff hade också gjort en Brasiliansk efterrätt, Brigadeiro: Kondenserad mjölk, choklad och smör -sjukt gott!

Laxrullar.

Lite brända (men ätliga) kycklingklubbor med potatisgratäng.

Vår fantastiskt vackra pannkakstårta. Den var godare än vad den såg ut, lovar!

Kaisa häller i sig den goda Brigadeiron.

Lite svensk dricka hittade vi i alla fall :)  

Är det midsommar så SKA man sitta ute och njuta av att det är ljust långt in på småtimmarna, eller?

Allt som allt är vi väldigt nöjda med vårt midsommarfirande :)

Det finns inte så många promenad-/hikingspår i Hahei, det finns bara ett. Men på det spåret så finns det tre olika stränder som man kan gå till. Så vi har spridit ut spåret på flera dagar så att vi ska ha något att gör på dagarna.

På vägen till stråken så sötte vi på lite får och getter. Kaisa kan så klart inte låta bli att stanna och kela lite med dem, varje gång vi går förbi.

Kliar lite bakom örat!

En av getterna hade svårt att bestämma sig om han ville kela eller inte.

Allt är sammankopplat. Man kan gå från stranden (där "vi" tränade) hela vägen till Cathedral Cove. 

Gemstone Bay

Första stoppet blev Gemstone Bay, en liten och väldigt stenig strand men om man vill vara själv är det till den här stranden man ska gå.

Kaisa försöker hitta rätt stan att sätta sig på.

Malin hittade en ny favorit syssla, hoppa på alla stenar. 

Stingray Bay

Andra stranden. Fortfarande ganska liten men mer inbjudande med sand. På kanderna är det dock en hel del stenar som man kan hoppa på hela vägen till Gemstone Bay. Och detta blev så klart dagens syselsättning.

Malin hittade sitt nya hem på stranden. Varning, väggarna kan rasa och det kan bli blött på golvet när tidvattnet kommer in. Men annars är det ett helt okej hål i väggen!

Svart sand!

Hopp och skutt.

Hoppa inte för långt ut för då kan du bli blöt om fötterna.

Kaisa tog en paus i hoppandet och njöt av solen. I bakgrunden kan man också se själva strande.

Cathedral Cove

Den största stranden sparade vi till sist. Hela sträckan har fått sitt namn från en stenformation som man måste gå igenom för att ta sig till stranden. Detta stenval kommer med tiden att rasa på grud av att jorden rör på sig. Om man har otur kan man också få en sten i huvudet när man går igenom den. Vi klarade oss ;)

På vägen till Cathedral Cove så går man igenom en minneslund från första världskriget, fullt med små kors gjorda av någon form av gräs.  

Katedralens öppning.

Här kan man se var det har rasat stenar.

Malin med fötterna i sanden.

Som vanligt i Nya Zeeland så är det så klart massor av uppförsbackar så när vi tagit oss tillbaka så blev det en paus i gräset.

Att överleva i storstan tryter på plånboken (speciellt när man saknar självdiciplin) så därför är vi nu nöjda med att ha tagit oss ifrån Auckland och vidare på vårt äventyr. Första stoppet blev Hahei i Coromandel. Här jobbar vi ca 2 timmar om dagen för boende på Tatahi Lodge, ett supermysigt dubbelrum :D Vi börjar inte dagen fören kl. 10 så det är väldigt chill. Maten får vi ju dock stå för själva och det finns bara en liten svindyr butik här, men eftersom vår värd är så grymt schysst tar han sina små arbetare med bil till en större butik minst 1 gång per vecka. Arbetssysslorna variera något, men för oss har det varit utomhusarbete för hela slanten än så länge.

Ställets logga.

Utanför backpacker boendedelen.

Utanför en av de mer lyxigare boenden.

Vårt grymma rum innan vi exploderat här inne.

Kratta löv har varit en av sysslorna då vintern här liknar mer hösten i Sverige. We lööv it ^^

Hitta svensken!

Dessa härliga växter har vi fått tampas med under vårt lövplockande då de växer överallt i trädgårdarna..

..resultatet från det ser mer ut som självskadebeteende :( (Bilden gör dock inte skråmorna rättvisa)

Ett fynd när vi rensade rabatten. Är bara ett skal kvar, men tog ändå Malin ett bra tag innan hon tog modet till sig och plockade upp den -creepy!!

Uppe vid huset där de andra arbetarna bor fanns även här jobb för två vikingar. Före-bild!

Efter-bild! *sjukt nöjda*

Allt ogräsplockande förvandlade dock våra vackra händer till häxhänder :(

Denna lilla krabat gjorde oss sällskap under en av dagarna uppe vid huset -en vacker paus från ogräset :)

Eftersom vi börjar så sent om dagarna finns det tid för den där workouten som vi saknat under vistelsen i Auckland. Vi har sån tur att det endast är 5 minuter till stranden, Hahei beach, och vad kan vara bättre än morgongymnastik till havets svallande vågor och soluppgången?!

(Måste tiläggas, då Kaisa varit sjuk i 2 veckor samt är extremt morgontrött har hon endast pallrat sig upp en morgon, men hon hoppas innerligt på att skärpa till sig. Malin är alltså den med mest självdiciplin).

Om ni inte redan förstått detta så är NZ all about the fågelliv. Två träningskompisar i gryningen!  

På stranden finns även en gunga :D

Folk tränar olika ;)

Ett av Kaisas gömställen under träningspasset.

Lågsäsongen här gör att det inte finns så mycket att sysselsätta sig med och nu finns det än mindre än när vi först kom hit. Puben/microbryggeriet, The Pour house, stängde i söndags (14 juni) så nu hålls partyt på hostelet. Förvisso mycket bra för våra plånböcker och ölmagar, men lite trist. Vi hann i alla fall med hela tre besök innan den stängde och testade alla deras öl- samt cidersorter. Maten var det inte heller fel på med vedugnsbakad pizza, fish'n chips, rådjurshamburgare, skaldjur med mera :9