This one is for all you English speaking dudes who demanded this post translated :P

(Don't hate my English please)

Mt Heale Hut and Mt Hobson

Last but not least we are going to tell you about our latest and longest adventure to Mt Heale Hut and Mt Hobson – one 2 days trip with a sleep over. The weekend we had chosen so carefully happened to be, simply said, a shit day weather-wise. Heavy rain from the moment we were at the meeting place and on and off the whole way to the hut. BUT shame on them who gives in! We and Barry Got a lift from Caity to Port Fitzroy where we were going to meet up Michael and Hayley (friend nr 4) and eat lunch – aaaaaamazing burgers and chips all from ingredients from the Barrier.

After lunch we started to walk in a fast paste (Kaisa last panting). Our first stop was at another hut in the beginning of the track. Everyone went to the toilet and removed the warm raincoats (even if the rain still were falling down). During this stop Malin did the first fall (sorry, Kaisa was to slow to immortalize these falls because she had to concentrate on doing the walk). This fall resulted in a beautiful blue/yellow mark across her back – soo Swedish ;)

Gorgeous and equipped for an awesome weekend!

Slippery!

"Water, water, just plain water"

Glasses were not optimal ..

Suspension bridge :D

One happy and one less happy muppet. Up and down all the way.

Crisscrossing rivers. Luckily there were plenty of helping hands ;) A little earlier Malin also completed fall Numbero dos .. but not in the water :)

Another suspension!! Only one person at a time over this one.

Almost there!!

We made it!

The hut (Stole this one from you Barry)

Sunset

Sunrise

The view from the hut.

The view from the hut.

The view from the hut.

The view from the hut.

The hut was amazing with a lot of gas stoves for cooking dinner, two toilets, a big dining area and two rooms with bunk beds and mattresses. We were not alone in the hut, three other guys had also went on a hike in spite the weather, but they didn’t make so much noise (we where the once making all the noises). The evening was so nice with warm food in our belly’s, win and a lot of laughs.

The next day went up Mt Hobson for the beautiful view and the walk home across Windy Canyon. We are off cores really happy that we walked the track to the viewing point, but during it was a pain in the ass. Stairs, stairs and more stairs – about a 1000 steps! (Why don’t the install elevators?? Or at least escalators??) But as we said, the view made it all worthwhile.

Hayley!

Tired Kaisa and Barry.

We have not edited the photo, promise!

All the gang together <3

Panorama of view (Barry showed up in the corner). Highest peak on the GBI.

The track back was sort of okay weather-wise, but we were all a little bit sourer and shaky in the legs, New Zealand is a hilly place. The mood was on top because of the great music and the lovely shower and food when we got back home sued the worst pain. A good night sleep and a few days with sour body’s were the result of the ordeal, but now we’re ready for the next adventure!

Windy Canyon.

"On the road again"  

Windy Canyon

Vårt första äventyr tog oss upp till ett ställe som kallas Windy Canyon, eftersom det blåser en del där *obviously*. Trippen dit var lång, varm och uppför då vi inte fick tag på någon bil att lifta med. ”Vi” inkluderar i detta fallet även våra nya vänner Jane och Barry. Det finns inte så mycket mer att säga än att titta och njut på fantastiska bilder:

Utsiktsplats på vägen upp till vandringsspåret. 

Uppe på en topp ena sidan..

..och andra sidan.

Jane, Barry och Kaisa.

"Stairway to heaven"

Hobbithål?

Klassisk selfie nr 1.

Och nästa mupp..

Kaisa, Jane och Barry i en "grotta".

Vägen hem slapp vi vandra. Fick lift på ett bilflak!  

Kaitoke Hot Springs

Nästa äventyr var en betydligt mindre tripp till Hot Springs – varma källor med kemikalier från vulkanstena. Låter kanske inte så nyttigt men alla ni vetenskapsmän vet att det sipprar ut lite olika grejer från jordens mitt. Området är även rikt på koppar- och silvermineraler och det ska ligga en guldgruva i närheten.

Vi tog själklart ett dopp i denna osande lervälling!

Glenfern

Under vår första kväll här på Great Barrier besökte vi en av de två pubarna som finns på ön för vår alldeles första Cricketupplevelse, några bärs och fish’n chips (favorit i repris – än så länge på 4 olika ställen). Ölen var prisvärd, maten var god och cricketmatchen var sövande. Gerald försökte få oss att förstå reglerna, men tyvärr hjälpte det föga för att öka intresset.. det är en långsam sport helt enkelt med lite action. Matchen var Nya Zeeland mot Australien och vi vet än idag inte vilka som vann :P Hm, anyway, detta skulle inte handla om cricket. På puben mötte vi ännu en vän vid namn Michael. Han jobbar på fågelreservatet Glenfern här på GBI. Vi hade turen att han fattade tycke för oss så vi fick en privat guidad tur runt i reservatet – något som egentligen inte är öppet för allmänheten. Lite bushwalk, vackra utsikter, söta fåglar, läskiga kryp (inget bildbevis tyvärr men om ni googlar ”wetter” typ så får ni se) och ståtliga träd. En mycket trevlig dag!

Utsikt mot Glenfern. Detta är hamnen i Port Fitzroy som har grymmaste burgarhaket!

Brown teal ducks.

Bro över till ett minst 600 år gammalt träd.  

Barry the monkey.

Barry och Michael kikar på en black petrol bebis som bor i trädet.

Panoramabild från bästa utsiktsstället i naturreservatet.

Mt Heale Hut och Mt Hobson

Sist men definitivt inte minst tänkte vi berätta om vårt senaste och längsta äventyr till Mt Heale Hut och Mt Hobson. En 2 dagarstrip med övernattning. Helgen vi valde så omsorgsfullt råkade vara en rent ut sagt pissdag vädermässigt. Ösregn från stunden vi tog oss till vår mötesplats och från och till hela vägen till övernattningsstället. MEN skam den som ger sig! Vi och Barry fick skjuts av Caity till Port Fitzroy där vi skulle möta upp Michael och Hayley (vän nr 4:a) och inta vår lunch – sjuuukt grymma burgare och pommes gjorda på ingredienser från GBI. Därefter traskade vi på i rask takt (Kaisa sist flåsandes). Vår första paus gjordes vid en annan hydda i början av vandringsleden. Vi passade på med toabesök och att klä av oss de varma regnkläderna (även om regnet fortfarande droppade ner). Under detta stopp stod Malin även för vurpa numbero ono (nä Kaisa var sämst på att föreviga dessa vurpor då hon hade fullt sjå med att hänga med att vandra). Denna vurpa resulterade i ett vackert blågult streck tvärs över ländryggen – såå svenskt ;)

Ursnygga och rustade för en awesome helg!

Halt!!

"Vatten, vatten, bara vanligt vatten"

Glasögon var inte optimalt..

Hängbro :D

En glad och en mindre glad mupp. Upp och ner hela vägen.

Kors och tvärs över vattendrag. Tur att det fanns gott om hjälpande händer ;) Lite tidigare avklarade Malin även vurpa numbero dos.. dock inte i vattnet :)

En hängbro till!! Endast en person åt gången över denna.

Snart framme!!

We made it!

Hyddan (Stole this one from you Barry)

Solnedgång.

Soluppgång.

Vy från hyddan.

Vy från hyddan.

Vy från hyddan.

Vy från hyddan.

Hyddan var amazing med massa gasplattor att tillaga mat på, två torrdass, en stor matsal och två rum med våningssängar med tillhörande madrasser. Vi var inte ensamma där, tre andra män hade också trotsat vädret, men de gjorde inte mycket väsen för sig (var snarare vi som stod för väsendet). Kvällen var urtrevlig med varm mat i våra magar, vin och mycket skratt.

Bilder med text! (Hyddan – Barry, soluppgång och solnedgång, utsikter)

Dag två vandrade vi vidare för att titta på utsikten från Mt Hobson och tillsist vandra hem via Windy Canyon. I efterhand är vi självklart mycket nöjda över trippen till utsiktsplatsen, men under tiden var det en pina. Trappor, trappor och åter trappor – cirka 1000 trappsteg! (Varför installerar man inte hissar?? Eller åtminstone rulltrappor??) Men som sagt utsikten gjorde det hela värt mödan:

Hayley!

Less Kaisa och Barry.

Vi är inte inklippta, vi lovar!

All the gang together <3

Panorama över utsikten (Barry kom med på ett hörn). Högsta toppen på GBI. 

Färden hemåt var förhållandevis bra vädermässigt, men vi var alla lite mörbultade och skakiga i bena, Nya Zeeland är ett backigt land. Humöret hölls dock uppe med musik och den ljuvliga duschen och maten vid hemkomsten lindrade den värsta smärtan. En djup sömn, några dagar med träningsverk var resultatet av pärsen, så nu är vi redo för nästa äventyr!

Windy Canyon.

"On the road again"